-
Period: 100 to
Urnodiskan 2
Vokalerna ändrades från A till Å och Ä samt från O till Ö och även U till Y. Betoningen ändrades så att vokaler föll bort, exempelvis gastiR --> gästiR --> gästR --> gäst. Futharken=själva runraden. I-omljudet gjorde att vi säger en mus- två möss och återfinns även i engelskan och tyskan. -
Period: 100 to
Urnordiskan
Runorna skrevs i trä och ben, och inte bara i sten. Varje runa hade ett eget namn. Det finns olika teorier om varifrån runskriften kommer. En teori är att tecknen utvecklades under de första århundradena e.kr. från en sydeuropeisk skrift, möjligtvis den latinska. En lucka i teorin är att de äldsta runorna hittades i Norden, och att det är stora skillnader mellan runorna och det latinska alfabetet. -
Period: Jan 1, 1225 to Jan 1, 1526
FORNSVENSKA
Runnorna ersattes med latinska bokstäver samtidigt som den kristna kulturen dök upp. Latinet spreds utanför kyrkorna, och tillkomna lagar skrevs på latin. Verben böjdes efter vem som utförde verbet. -
Period: Jan 1, 1526 to
Äldre nysvenska
I slutet av 1400-talet händer två stora grejer: boktryckarkonsten kom till Sverige, och latin i kyrkan ersattes av svenska. NT trycks år 1526 och Gustav Vasas bibel trycks år 1541. I och med dessa böckers spridning i landets kyrkor breddes det svenska skriftspråket ut. När Gustav Vasa översatte Bibeln till svenska togs alla danska "spår" bort. Tack vare detta säger vi flickor, och inte flicker. Vasa var betydelsefull för det rikssvenska språket. -
Period: Jan 1, 1526 to
Äldre nysvenska
Under 1600-talet växte ett talat standardspråk fram. Hovfolk använde rikssvenska i offentliga sammanhang och ett dialektalt språk i vardagliga sammanhang. Det nya talspråket liknade inte skriftspråket särskilt mycket. I och med urbaniseringen på 1800-talet minskade dialekterna. På 1600-talet får tyskan inflytande i o m 30-åriga kriget. Dessa ord kom ursprungligen från franskan. -
Period: to
YNGRE NYSVENSKA
Författaren och jounalisten Olof Dalin föredrog talspråkliga former och ville skriva hur man uttalades som ha, bli och ta istället för hafwa, blifwa och taga. Han ville försvenska de främmande ord och då fokuserade han mest på de franska lånerord som man hörde oftare. Kungen var förtjust i fransk kultur, och menade att franska måste läras ut. 1732 bildas Svenska Akademien. -
Period: to
YNGRE NYSVENSKA
Om man jämför med nutiden ser man att ord har fått annan betydelse; snäll --> snabb. Stavning, interpunktion har förändrats mycket, och dubbla konsonanter hade inte utvecklats. -
Period: to
YNGRE NYSVENSKA
Under 1800-talet blev det en statusfråga att kunna skriva komplicerat. Pluralformer i både presens och imperfekt, som äro ist för är, hade försvunnit ur talspråket på 1600-talet, men först på 1800-talet får det någon verkan i skriften. Tyska lånord förekom väldigt ofta. Engeska lånord kommer först in under andra hälften av 1800-talet. Olof von Dalin med "Then Swenska Argus" följs upp av August Strindbergs "Röda rummet". Tal- och skriftspråk närmar sig varann mer och mer genom "Röda rummet". -
Period: to
NUSVENSKA
Informationsflödet har ökat väsentligt, och konkurrensen om läsarna blivit hårdare. Därför vill man idag uttrycka sig kort. Komplicerade meningar som på 1800-talet var något fint, undviker man idag. Ord från talspråket har kommit in i skriften. År 1906 genomförs en stor stavningsreform. Ändelsern -dt blir -t, och varianterna f-, fv- och hv- har ersatts av v. Engelska lånord har kommit in i större grad, och försvenskas inte. -
Period: to Jan 1, 1225
Runsvenskan
I och med de nya vokalerna Å, Ä, Ö ersattes det gamla runalfabetet av en ny runskrift med färre tecken. Samtidigt genomfördes en genomgripande skriftreform. Den nya runskriften var smidig för den som skrev, men krånglig för läsaren. De äldre runskrifterna sågs som magiska och gick i arv i hövdingafamiljerna och skrevs som en typ av gåta, eller som en "hemlighet". -
Period: to Jan 1, 1225
Runsvenskan
De västnordiska språken skiljde sig från de östnordiska språken, och sedan gled svenskan och danskan ifrån varandra. -
Period: to Jan 1, 1225
Runsvenskan
Au och öy blev till ö och ai blev till e, vilket är en viktig ljudförändring i språket. Förändringen fick inte genomslag i hela svenskan, och de urnordiska diftongerna kan hittas i gotländskan, jämtskan och norrbottniskan. Språkforskarna kallar förnyelser inom språket för novationer. Arvord, alltså ord som har rötter från långt tillbaka och funnits i svenskan hur länge som helst, utgjorde det mesta av runsvenskan. Ex. måne, fader och äta. Åren 800-1000 började olika språk att talas i Norden.